Shia-Islam och de mänskliga rättigheterna - avsnitt 3

Tirdad Arshani


persiran.se | Thu, 14.07.2011, 8:02
Tursdagen den 14 Juli 2011
Minimal yttrande- och åsiktsfrihet


Som vi nämnde i de tidigare avsnitten bygger rättighetsreglerna i den tolvimamitiska Shia-islamiska riktningen på sharialagarna som man menar är samlade i Koranen, profetens och de tolv imamernas uttalanden och beskrivningarna av profetens och de tolv imamernas handlingar. I de tidigare avsnitten redovisade vi en del av reglerna gällande icke-shiiter och kvinnor och visade att dessa regler stod i motsatsställning till de mänskliga rättigheterna. Men det finns flera områden där detta förhållande d.v.s. motsättning till de mänskliga rättigheterna råder. Vi kommer i denna serie artiklar att ta upp dem. I det här avsnittet fokuserar vi på yttrande och åsiktsfrihet som vi menar står i skarp kontrast till vad som föreskrivs i olika MR-dokument och som praktiseras i de demokratiska länderna i världen. Det bör också upprepas att i de här frågorna finns det egentligen ingen nämnvärd skillnad mellan shia-islam och sunni-islam.
Som utgångspunkt kan vi ta Sveriges grundlagar. I regeringsformen slås det fast att det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom alla områden av samhället. demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten är garanterade och yttrandefrihet och fri åsiktsbildning är hörnstenar i Sveriges grundlagar.
Jämför vi detta med de principer som t.ex. råder i många islamiska länder i synnerhet i det shia-islamiska Iran upptäcker vi genast att sådana rättigheter är obefintliga i dessa länder. Man bör dock uppmärksamma att hur principerna praktiseras beror inte enbart på existensen av dem. Praktiska svårigheter kan förhindra att reglerna fullt ut följs. Det som är dock av stor vikt att uppmärksamma är att dessa praktiska svårigheter är just praktiska och inte ideologiska och åsiktsmässiga och så snart de inte utgör något hinder tar principerna över. I Iran har man hela tiden försökt att följa dessa regler mer eller mindre beroende på det politiska läget i landet och internationellt. Vi får inte heller glömma att man i många fall genomför t.ex. straffen i smyg, utan att ordna rättegång eller annan offentlig prövning. T.ex. i Iran, dödades för några år sedan tre protestantiska präster som hade lämnat sin ursprungliga religion, islam under mystiska omständigheter. Det var uppenbart att morden var organiserade och sanktionerade.
Nedan följer en del av de regler som gäller yttrande- och åsiktsfrihet i shia-islam
För det första får en muslim inte lämna sin religion. Om en muslim går över till en annan religion eller inte vill tillhöra någon religion, blir hans äktenskap ogiltigt, hans ägodelar tas ifrån honom och han kan avrättas.
För det andra får en muslim inte förneka vissa principer i islam. Även i detta fall kan han avrättas även om han fortfarande betraktar sig själv som muslim.
För det tredje får en ung person, som en eller båda av hans föräldrar är muslimer, inte välja någon annan religion än islam. För en pojke leder avvikelse från den här regeln till döden och för en flicka leder den till fängelsestraff.
För det fjärde får inte en muslim begå handlingar som är förbjudna i religionen eller låta bli handlingar som är obligatoriska enligt religionen. I annat fall straffas han/hon t.ex. genom piskning.
För det femte får icke-shiitiska muslimer, t.ex. sunniter, missionera bland shiiter.
För det sjätte får kristna, judar eller zoroastrier inte förhindra sina barn att närvara på platser där shia-islam förkunnas, t.ex. moskéer eller liknande. De får inte bygga kyrkor, de får inte sprida sin religion, de får inte kritisera islam och de får inte bete sig offentligt på ett sätt som inte är tillåtet i islam även om det tillåts i deras egen religion.
För det sjunde, som vi nämnde i avsnitt 1 i den här artikelserien, har de som inte är muslimer, kristna, judar eller zoroastrier, överhuvudtaget inga rättigheter, och det gäller naturligtvis även i fråga om yttrande- och åsiktsfrihet.
Vi kan alltså konstatera att yttrande- och åsiktsfrihet är starkt begränsade i shia-islam vilket i praktiken innebär förbud mot böcker, tidningar, demonstrationer och alla andra medel och sätt som kan utnyttjas för åsiktsyttring.
Motsättningen mellan shia-islamiska regler och principer och de mänskliga rättigheterna är uppenbar om man jämför de med principerna i t.ex. deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Följande är artiklarna 18-20 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna:
Artikel 18
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
Artikel 20
1. Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar.
2. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning




Direkt länk till:
Shia-islam och de mänskliga rättigheterna (Avsnitt 1)
ke-shiiternas rättsliga ställning

Shia-islam och de mänskliga rättigheterna (Avsnitt 2)
Kvinnornas rättsliga ställning


Bookmark and Share