Islamiskt nytänkande i Iran och de mänskliga rättigheterna

Sohrab Sarabi


persiran.se | Tue, 08.04.2014, 16:13
Det som har fått benämningen islamiskt nytänkande eller islamisk intellektualism i Iran är kulmen på vad som är mera känd som islamisk modernism i väst. Den här inriktningen som numera har många förespråkare även bland höga s.k. skriftlärda (mojtahed) skiljer sig dock radikalt från det som tidigare betraktats som en modern version eller moderna versioner av islam eller som en anpassning av islam till den västerländska moderniteten. Det är en genomgripande revidering av hela Sharia (den islamiska lagen)och, man vågar kanske påstå, ett förkastande av figh (den islamiska rättsläran, jurisprudens, som baseras främst på Koranen och profetens sunna, den normerande seden) när de gäller politiska, sociala, familjerättsliga, straffrättsliga mm lagar.

Några kända iranska namn inom islamiskt nytänkande: Mohammad Mojtahed Shabestari, Mohsen Kadivar, Hasan yousefi Eshkevari och Abdolkarim Soroush

image

Detta är i sig intressant, naturligtvis, men i Islamiska republiken Iran vilket kan karakteriseras som en islamistiskt - semimodernistiskt politiskt system är det inte bara intressant. Det är en rörelse med revolutionära konsekvenser.

Islamiska republikens ideologiska överbyggnad är ansatt, från världssamfundet, från en omfattande sekulär rörelse och från en stor och ökande reformistisk islamisk studentrörelse som tidigare varit islamistiskt inriktad. Man ska inte blanda ihop denna reformistiska studentrörelse med den reformism som förknippas med president Khatami och hans anhängare. Den var och är ju egentligen ingen genomgripande reformism i den meningen att den haft målsättningen att ändra på några sharialagar. Viss uppmjukad tolkning av dessa lagar kan dock iakttas inom de grupper som stödde och fortfarande stöder Khatami. Men Khatamireformismen betraktas numera av många, även av många tidigare anhängare som ett uttryck för en maktkamp mellan två grupperingar inom makteliten där demokrati, mänskliga rättigheter, civilt samhälle och många sådana begrepp används mer instrumentellt än reellt. De senaste åren har dock Khatami visat en något radikalare reformistiskt inriktad inställning. Khatamis regering åstadkom inga stora förändringar, varken i lagstiftning eller i maktstrukturen. Men den begränsade reformistiska inriktningen skapade i varje fall en gynnsam stämning som möjliggjorde en omfattande debatt i landet som inte gick att stoppa när den sattes i rullning. En av konsekvenserna av detta var en radikalisering av tänkandet inom prästerskapet som, särskilt när det gäller den reformistiska islamiska studentrörelsen, bidrog till brytningen med skenreformisterna och skapade ett oerhört intresse för frågor om demokrati och de mänskliga rättigheterna.

Det finns åtskilliga politiska kommentatorer och analytiker som menar att det islamiska styret i Iran inte kan överleva det kaos och de ekonomiska och sociala missförhållanden som det har skapat och som förvärrats dag för dag efter Ayatolla Khomeinis maktövertagande för 35 år sedan. Omvälvningar är på väg oavsett hur man tolkar islam inom prästerskapet. Det är med andra ord irrelevant i det långa loppet. Men den nytolkning av islam som den ökande skaran av skriftlärda har gjort under de senaste 10-15 åren och, som det verkar, tilltar i styrka för varje dag, kan vara ett stöd för de grupper som av olika orsaker bryr sig om islam men samtidigt är sympatiskt inställda till demokrati och de mänskliga rättigheterna. I det här sammanhanget, menar många, är det iranska bidraget till nytolkning av islam mycket viktigt även för andra islamiska länder, ty även om den iranska radikala nytolkningen inte är en unik företeelse, är den i varje fall så grundlig och så genomgripande att den tveklöst kommer att förändra synen i andra muslimska länder.


Bookmark and Share