Brott och straff i Islamiska republiken Iran

Tirdad Arshani


persiran.se | Sat, 17.05.2014, 14:47
En översikt

I Islamiska republiken Iran är brotten indelade i två stora kategorier: Den första kategorin innehåller brott mot s.k. Guds rätt och den andra är brott mot samhällets rätt. De brott som betraktas som brott mot Guds rätt beskrivs som brott vars straff föreskrivits i Guds lag, alltså i Koranen och profetens göranden och låtanden (sunna). När det gäller dessa brott kan domarna inte döma straff på annat sätt än vad den islamiska lagen föreskriver.
Brott mot samhällets rätt är brott som har mänskliga sakägare. Dessa är av två slag: de brott som baseras på bestämmelserna i islamisk lag (sharia) och de brott som inte direkt reglerats i sharia.

Brott mot Guds rätt bestraffas enligt rättsregler som kallas för hodud. Brott mot samhällets rätt för vilka straffbestämmelser finns i Sharia, bestraffas enligt rättsregler som kallas ghesas (vedergällning) och diat (mansbot). Brott mot samhällets rätt för vilka straffbestämmelser saknas i sharia bestraffas enligt de stiftade lagarna som kallas tazirat och s.k. preventiva straffregler.

Vi har alltså allt som allt 5 grupper av bestämmelser i Islamiska republikens strafflagstiftning.

1- Hodud

Som nämndes tidigare är straff för brott enligt hodud redan fastställda i Koranen eller sunna. De kanske viktigaste brotten i denna grupp är sexrelaterade brott.

Zena (hor eller utomäktenskapligt könsumgänge) kommer först. Påföljden för detta brott är dödsstraff, stening eller prygelstraff. Incest bestraffas med dödsstraff för båda parter. En gift man eller kvinna som begått äktenskapsbrott döms till stening. En gift kvinna som haft samlag med en omyndig man bestraffas med prygel.

Levat (könsumgänge mellan män) leder till dödsstraff om det handlar om regelrätt samlag. Förutsättningen är bl.a. att de är myndiga. Omyndiga män som begår detta brott döms till prygelstraff. När det gäller levat leder könsumgänge utan penetration till prygelstraff förutsatt att den aktiva parten är muslim. Icke muslim kan dömas till dödsstraff.

Könsumgänge mellan två kvinnor bestraffas genom prygel.

Det finns också andra brott som inte är sexrelaterade men bestraffas enligt hodudregler. Stöld är ett av dessa brott. Straffet för stöld är första gången avhuggning av den högra handens fyra fingrar. Andra gången skall den vänstra foten avhuggas. Livstidsfängelse är straff för stöld för tredje gången och slutligen, kan stöld för fjärde gången leda till dödsstraff.

Det finns en tredje grupp av brott som också bestraffas genom tillämpning av hodudregler. Den här gruppen av brott kallas för ”bekämpning av gud och spridning av fördärv på jorden” och innefattar brott såsom hot mot folkets säkerhet, väpnat uppror mot staten eller försök att störta den islamiska staten. Ofta har man använt dessa bestämmelser för att döma regimmotståndarna.

2- Ghesas (vedergällning) och Diat (mansbot)

De brott som bestraffas med vedergällning innefattar dödande eller tillfogande av kroppsskada.
Lagen säger att blodsförvanter (nära anhöriga) till den som dödats och den som lidit skada eller hans blodsförvanter har rätt till vedergällning. När det gäller mord har blodsförvanterna rätt att efter tillstånd från rättsmyndigheter döda mördaren. Men de har också möjligheten att förlåta mördaren eller begära mansbot. När en muslimsk man uppsåtligen dödar en muslimsk kvinna kan han dödas enligt ghesasregler men innan dess måste kvinnans blodsförvanter betala en viss mansbot till honom. Ghesasbestämmelser gäller också icke-muslimer som tillhör de s.k. bokens folk, alltså de av shiastaten erkända religionerna. Men det är oklart hur bestraffning skall ske om en icke muslim tillhörande icke erkända religioner mördar en annan sådan person.

Vedergällning tillämpas inte för dråp eller vållande till annans död. I dessa fall består straffet av mansbot som betalas till offrets blodsförvanter. Vedergällning kan inte tillämpas heller när en far dödat sitt barn. I sådana fall gäller bestämmelserna om mansbot. Ghesas gäller inte heller när offret är en sinnessjuk person, men mördaren måste betala mansbot.

Särskilda regler gäller angående mord på personer som enligt sharia ”förtjänar” döden: Mördaren är ansvarsfri och varken vedergällning eller betalning av mansbot är tillämpliga.

Vållande av kroppsskada bestraffa enligt vedergällningsregler eller regler om mansbot. Här gäller lika för lika: samma kroppsdel på förövaren av brottet skall stympas. Ghesas för kroppsskada får inte leda till förövarens död.

En avdelning av strafflagen ägnas åt diat (mansbot). Den innehåller detaljerade beskrivningar av olika typer av kroppsskador och bestämmelser om storleken på de olika skadestånd som måste erläggas.

3- Tazirat (straff enligt stiftade lagar) och preventiva straff

Dessa straffregler är inte direkt grundade på sharia utan har sin grund i de lagar som stiftats av den shiaislamiska staten och tillämpas av landets domare som tolkar dem med vägledning av principerna i den tolvimamitiska islamiska religionen. De preventiva straffen definieras som straff stiftade av staten för att säkerställa ordningen och lugnet i samhället.

Lagen om Tazirat och preventiva straff reglerar en rad brott och deras påföljder. Några exempel:

För s.k. brott mot landets nationella och internationella säkerhet som inte faller under brottsrubriken ”bekämpning av gud och spridning av fördärv på jorden”, är straffet två till 10 års fängelse. Propaganda mot den islamiska regimen bestraffas med upp till ett års fängelse. Spioneri och obehörig befattning med hemliga statliga dokument och kartor kan leda till fängelsestraff upp till två år. Smädelse av religionens trossatser, förolämpning av profeten eller de tolv shiitiska imamerna kan straffas med allt mellan ett års fängelse och döden. Även smädelse av Islamiska republiken Irans grundare och landets högste ledare kan straffas i enlighet med Tazirat och preventiva straffregler.

Vissa s.k. sedlighetsbrott och förargelseväckande beteenden bestraffas enligt Tazirat, t.ex. brott mot bestämmelserna om klädsel som endast gäller kvinnor. Dessa brott leder normalt till bötesstraff eller prygelstraff.

En hel del brott reglerats utanför strafflagstiftningen, i särskilda lagar. Detta gäller t.ex. narkotikabrott eller ekonomiska brott. Narkotikabrott leder ofta till döden.

Avslutningsvis kan vi också nämna de s.k. politiska brotten och tryckfrihetsbrott som enligt grundlagens bestämmelser måste bedömas i närvaro aven jury. Men politiska brott har förblivit odefinierade och därför kan rättsmyndigheterna säga att ingen politisk rättegång ägt rum i Islamiska republiken Iran. Politiskt motstånd mot regimen och s.k. tryckfrihetsbrott kan rubriceras och har ofta rubricerats enligt bestämmelserna i strafflagen som inte kräver offentlig rättegång och närvaro av jury.

Diskriminering i Islamiska republikens strafflagstiftning

Islamiska republiken Irans strafflagar, liksom många andra lagar, bygger på shiitiska rättsregler (Fegh). Denna lagstiftning är präglad inte bara av grymma straff såsom stympning, korsfästning, stening, hängning m.m., ofta för handlingar som för länge sedan avkriminaliserats i de moderna samhällena, utan är genomsyrad av diskriminering på grund av kön eller religion.

Zena”(hor),”levat”, (könsumgänge mellan män) och mord är exempel på handlingar som bestraffas olika beroende på om ”förövaren” är man eller kvinna, muslim eller icke-muslim.

Själva rättegångsförfarandet är också präglat av diskriminering på grund av religion: bl.a. en icke-muslims vittnesmål betraktas som ogiltigt. En kvinnas vittnesmål räknas antingen som ogiltigt, t.ex. i mål som gäller utomäktenskapligt könsumgänge och förtäring av alkoholhaltiga drycker eller giltigt enbart tillsammans med vittnesmål av minst två män.

Några exempel på olika straff för män och kvinnor och muslimer och icke- muslimer:
När det gäller diskriminering på grund av kön kan man nämna lagen om vedergällning vid mord eller vållande av kroppsskada. Om en muslimsk kvinna dödat en muslimsk man tillämpas lagen om vedergällning utan inskränkning, d.v.s. mannens så kallade blodsförvanter (nära anhöriga) kan döda kvinnan om de så vill. Men om det är en muslimsk man som mördat en muslimsk kvinna kan vedergällning ske endast om kvinnans blodsförvanter betalar skadestånd (s.k. mansbot) till honom.
I de fall när straffet är mansbot, d.v.s. vid dråp och vållande till annans död, är skadeståndet för ett kvinnligt offer hälften av skadeståndet för manligt offer.

Ett annat exempel på uppenbar diskriminering är följande: om en man finner sin hustru i samlag med en annan man och är förvissad om att makan inte är tvingad till samlaget har han rätt att döda de båda. Om han är förvissad om att kvinnan varit under tvång, har han rätt att döda mannen. Men i motsvarande situation, alltså när en kvinna finner sin man i säng med en annan kvinna, har hon inte samma rättighet som mannen. Om hon dödar någon av dem eller båda, kan hon dömas till mord.

Religionstillhörighet är en annan grund för diskriminering i Islamiska republikens strafflagar. Det gäller till exempel om en icke-muslimsk man haft samlag med en muslimsk kvinna. Mannen straffas med döden. Men lagen tiger när det gäller fall där en muslimsk man haft utomäktenskapligt könsumgänge med en icke-muslimsk kvinna. Då kan mannen naturligtvis inte straffas. Samma sak gäller när två män haft icke-fullbordat samlag. Påföljden blir prygelstraff om inte den aktiva parten är icke muslim. Men om så är fallet, d.v.s. den som haft den aktiva rollen i könsumgänget är icke-muslim, döms han till döden.

Det sagda är några exempel på diskriminering i Islamiska republikens strafflagstiftning men det bör påminnas att diskriminering i strafflagstiftning inte är något undantag. Hela lagstiftningen i dagens Iran är genomsyrad av diskriminering på grund av kön eller religion.


Bookmark and Share