?Hur styrs Iran

Farid Sardaha


persiran.se | Thu, 07.08.2014, 2:28
Fredag 3:e juni 2011
Islamiska republiken Iran styrs på högsta nivå av den högste ledaren, Väktarrådet, Lämplighetsrådet, presidenten, parlamentet, ledningen för rättsväsendet och ledningen för de väpnade styrkorna. Den här artikeln är en kort presentation av dessa maktcentra.


Högste ledaren (Valiye faghih)
Högste ledarens roll som det beskrivs i konstitutionen bygger på idéer av Ayatollah Khomeini, som placerar ledaren på toppen av den politiska maktstrukturen i Iran.
Landet styrs enligt en styrelsemodell som kallas ”Velayate Faghih” (De rättslärdas styre) och är baserad på en speciell tolkning av ”sharia”, den islamiska-shiitiska rättsläran.

Den högste ledaren, Ayatolla Ali Khamenei


I denna modell styrs ett land eller ett samhälle av en enda person, en s.k. högste rättslärd.
Den högste ledaren, som för närvarande är Ayatolla Ali Khamenei, utser chefen för rättsväsendet, sex av medlemmarna av det mäktiga Väktarrådet, befälhavarna fört alla grenar av de väpnade styrkorna, fredagsböneledarna och chefen för radio och TV. Hans bekräftelse är nödvändig för giltigheten av presidentvalet. Dessutom kan ingen folkomröstning eller ändring av grundlagen äga rum om inte han tillåter det. I praktiken blir det naturligtvis omöjligt att ändra någonting om inte ledaren medger. Denna styrelseform som medger val av olika slag och lagstiftning i vald församling men som även formellt ger all makt åt den högste ledaren har av vissa analytiker kallats för ”konstitutionell diktatur”.

Ledaren väljs formellt av Expertrådet som också kan avsätta honom. Men det är så arrangerat att Expertrådet blir i praktiken inte något annat än en församling av ja-sägare (se avsnittet Expertrådet).

Periodiska spänningar mellan ledaren och presidenten har ofta varit en källa till politisk instabilitet. spänningen ökade under förre reformistiske presidenten Mohammad Khatamis mandatperiod och senare förekom indikationer på att det inte råder fred mellan president Ahmadinejad och den högste ledaren och hans anhängare. Efter valet av president Hassan Rouhani tycks det råda "harmoni" i relationen mellan presidenten och den högste ledaren. Men tvetydighet råder. Visserligen uttrycker den högste ledaren sitt stöd för regeringspolitiken men så gott som alla hans underlydande organ -väktarrådet, expertförsamlingen, parlamentet, rättsväsendet, ledarna dör de väpnade styrkorna och många av landets tidningar- angriper ständigt presidentens politik. Det pågår ett lågintensivt krig mellan Rouhanis regering och den högste ledarens folk som ibland närmar sig explosiva nivåer.

Väktarrådet (Shoraye negahban)
Detta är det mest inflytelserika organet i Islamiska republiken Iran. Det kontrolleras helt av de konservativa. Det består av sex så kallade skriftlärda, d.v.s. högre präster, som utses av den högste ledaren, och sex jurister som utses av rättsväsendets chef- som själv utses av den högste ledaren- och godkänns av parlamentet.
Medlemmarna väljs för sex år i etapper, så att hälften av medlemmarna byts ut vart tredje år.

Väktarrådet (Shoraye negahban)
Parlamentets alla beslut måste godkännas av Väktarrådet för att vara giltiga. Rådet har alltså befogenhet att inlägga veto mot parlamentets beslut om det anser att de strider mot konstitutionen och islam. Väktarrådet har alltså tolkningsrätten när det gället Sharia, den islamiska lagen. Rådet kan också hindra kandidater från att ställa upp i presidentval, parlamentsval och val till Expertförsamlingen. Reformistiska försök att begränsa Väktarrådets befogenheter har visat sig fruktlösa.
Ayatollah Ahmad Jannati är ordförande för väktarrådet.

Expertrådet (Majlese Khobregane rahbari)
Den här församlingen, Expertrådet eller Expertförsamlingen, har det formella ansvaret att övervaka den högste ledarens beteenden och hans prestation och avsätta honom om han anses oförmögen att fullgöra sitt uppdrag.
Medlemmarna av denna församling är en grupp präster som har valts, visserligen i direkta val, men efter att Väktarrådet godkänt deras kandidatur.

Expertrådet (Majlese Khobregane rahbari)
Väktarrådets medlemmar utses själva av ledaren och verkställer hans beslut. Därför kan det i praktiken inte finnas några motståndare till ledaren som väljs till Expertrådet. Det har också varit så hela tiden. Expertförsamlingen som sammanträder 2 gånger per år, har hittills inte uttalat ett enda kritiskt ord mot ledaren utan enbart hyllat honom. Efter valet 2009 och de stora protesterna som förekom i landet och brutalt slogs ned, var det enbart Hashemi Rafsanjani, då chefen för Expertförsamlingen, och en annan ayatolla bland de 86 ledamöterna som uttryckte kritik mot den brutala behandlingen av protesterna. Båda dessa isolerades i Expertrådet, kan man säga, och Rafsanjani förlorade ordförandeskapet i Rådet till den ärkekonservative Ayatolla Mahdavi Kani.

Ledamöterna i Expertrådet väljs för en åtta års mandatperiod. Endast präster kan kandidera och som det nämndes måste dem godkännas av Väktarrådet

Lämplighetsrådet (Majmae tashkhise maslahate nezam)
Lämplighetsrådet - eller Församlingen för bestämning av statsnyttan- är ett rådgivande organ för ledaren med en slutlig avgörande makt i tvister över lagstiftningen mellan parlamentet och väktarrådet.

Lämplighetsrådet (Majmae tashkhise maslahate nezam)
Den högste ledaren utser dess medlemmar, som är framträdande religiösa, sociala och politiska personer och på detta sätt avgörs även sådana frågor av honom indirekt genom ombud. Rådets nuvarande ordförande är förre presidenten Hashemi Rafsanjani.

Presidenten
Författningen beskriver presidenten som den näst högsta styresmannen i landet. Han är chef för den verkställande makten och är ansvarig för att konstitutionen följs.
I praktiken är dock presidentens makt kringskuren avsevärt av den högste ledaren och hans politiska instrument, Väktarrådet och det så kallade Lämplighetsrådet. Det är den högste ledaren, inte presidenten, som kontrollerar de väpnade styrkorna och fattar beslut om frågor gällande säkerhet och försvar och om viktiga utrikespolitiska frågor.

Hassan Rouhani


Alla presidentkandidater granskas av Väktarrådet, som normalt förbjuder hundratals kandidater att ställa upp. På detta sätt kan ledaren kontrollera att ingen ”olämplig person” blir chef för den verkställande makten. Man kan dock missa ibland som man gjorde i valet 2009 när Mehdi Karobi och Mir Hossein Mosavi godkändes och tidigare när Mohammad Khatami godkändes.
Den Konservative borgmästaren i Teheran, Mahmoud Ahmadinejad, blev president 2005 efter att han besegrat förre presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani. Ahmadinejad var Irans första president sedan 1981 som inte var präst.
Ahmadinejad ersatte den reformvänlige Mohammad Khatami, som valdes till president i maj 1997. Han fick då nästan 70 % av rösterna. Han misslyckades med de reformer han lovat p.g.a. alla de hinder som de konservativa med Väktarrådet i spetsen reste och sedan även av parlamentet som de konservativa erövrade i valet 2004. Efterträdaren till Ahmadinejad heter Hassan Rouhani, en relativt moderat präst som valdes i det senaste valet i juni 2013. Hans val har väckt förhoppningar om en öppnare politisk klimat i Iran och en förbättring av relationerna med västländerna. Men reformer i inrikespolitiska frågor har hittills (februari 2014) varit marginella och på vissa områden har situationen förvärrats. De mänskliga rättigheterna och pressfriheten är områden där praktiskt taget ingen förbättring skett. Men som tidigare nämnts har presidenten ofta inga formella befogenheter angående många inrikespolitiska frågor. T.ex. har han inga befogenheter när det gäller pressfrihetsfrågor.


Medlemmar av regeringen väljs av presidenten. De måste godkännas av parlamentet, som 2005 avslog fyra av president Mahmoud Ahmadinejads förslag. Parlamentet kan också ifrågasätta och avsätta ministrar.
Den högste ledaren är nära involverad i försvar, säkerhet och utrikespolitik, så hans kontor har inflytande i beslutsfattandet inom dessa områden. De reformistiska ministrarna under förre presidenten Khatami var kraftigt övervakade av de konservativa.
Regeringen leds av presidenten eller förste vice presidenten som svarar för regeringsärenden.

Parlamentet (Majlise shoraye eslami)
De 290 ledamöterna av Majlis eller parlamentet, väljs i allmänna val vart fjärde år. Parlamentet har befogenhet att införa och stifta lagar, samt att kalla in och avsätta ministrar eller presidenten.
Men alla Majlis-beslut måste godkännas av det konservativa Väktarrådet vars medlemmar utses eller godkänns av den högste ledaren.

Parlamentet (Majlise shoraye eslami)
På detta sätt är parlamentet utan verklig lagstiftande makt. Väktarrådet har vetorätt. Den första reformistiska majoriteten valdes år 2000, men detta ändrades fyra år senare i valet 2004 då Många reformistiska kandidater förbjöds att ställa upp.
Den nuvarande talmannen i parlamentet är den konservative Ali Larijani.

Rättsväsendet
Det iranska rättsväsendet har aldrig varit oberoende av politiskt inflytande. Fram till början av förra seklet kontrollerades det av prästerskapet. Systemet sekulariserades senare men efter den islamiska revolutionen återkallade Högsta domstolen alla tidigare lagar som ansågs vara icke-islamiska. Nya lagar baserades på sharia - rätt som härrör från islamiska - shiitiska källor -

Mohammad Sadegh Larijani

Rättsväsendet definierar rättspolitiken och ser till att de islamiska lagarna efterlevs. Det utser också sex lekmän i väktarrådet. Chefen för rättsväsendet, som för närvarande är prästen Mohammad Sadegh Larijani, utses av högste ledaren och är ansvarig inför honom.
Under senare år har de konservativa använt rättssystemet i ännu högre grad för att undergräva reformförsök genom att fängsla reformistiska personligheter, journalister m.fl. och stänga reformistiska tidningar.
Många oppositionsledare i Iran anklagar rättsväsendets ledning för att gå den iranska säkerhetsapparatens ärenden.

Försvarsmakten
De väpnade styrkorna omfattar revolutionsgardet (sepahe pasdarane engelabe eslami) och de reguljära styrkorna. De två organen är numera under en gemensam ledning.
Alla befälhavare inom armén och revolutionsgardet utses av den högste ledaren och är ansvariga endast inför honom.

milisstyrkorna (Basij)


Revolutionsgardet bildades efter revolutionen för att skydda de nya ledarna och institutionerna och för att bekämpa dem som motsatte sig revolutionen.
Revolutionsgardet har en kraftfull närvaro i landets andra institutioner och kontrollerar milisstyrkorna (Basij), med avdelningar i varje stad.
Revolutionsgardet kontrollerar stora företag och ekonomiska organisationer och, utan reservation, lägger sig i allmänna val fastän det inte är tillåtet. Det utgör en organisation även för landets inre säkerhet, d.v.s. har befogenheter att slå ned protester, demonstrationer m.m. såsom det gjorde i en oerhört stor omfattning under oroligheterna efter presidentvalet 2009.


Bookmark and Share