Reflektioner över journalistik (2). Journalist i Public-service

Taher Sadigh


persiran.se | Tue, 03.05.2011, 10:23
Journalistik kan bedrivas med olika motiv. Den kan vara inriktad på att informera eller desinformera. Därför är det nödvändigt att klargöra vilken typ av journalistik vi talar om när vi beskriver de grundläggande förutsättningarna för den journalistiska verksamheten.
Utgångspunkten för den här korta framställningen är att journalisten ska vara saklig, opartisk och ”allsidig”. Och att det man förmedlar som journalist ska vara betydelsefullt med hänsyn till mottagarens behov och begripligt med hänsyn till mottagarens kompetens.

För att förmedla ”betydelsefulla” nyheter och information, behövs det journalister som har ambitionen att vara just opartisk, saklig och allsidig och vill förmedla betydelsefull information. Har man en annan agenda så saknas en grundläggande förutsättning.
Dessutom måste journalisten ha:

1- bra kunskaper om undersökningsmetodik
Journalisten måste bl.a. vara medveten om:
- att begreppen i ett ämne kan vara vaga och mångtydiga och därför behöver preciseras.
- att man ofta behöver specificera och konkretisera begreppen och utvidga frågeställningarna för att förmedla viktig information. T.ex. konkretisera och utvidga begreppet ” social och ekonomisk utveckling” genom att tala om delområden såsom arbetsmarknad, utbildning, inkomstfördelning mm
- att man måste vara försiktig när man operationaliserar begreppen
- att man måste vara medveten om svårigheterna med statistik
- att man måste skaffa sig någorlunda adekvat kunskap om de viktigaste källorna i ett ämne

2- adekvat allmänbildning
Allmänbildning som kan underbygga frågor och skapa möjligheter att upptäcka intressanta, d.v.s. betydelsefulla länkar och vinklar då en primär information dyker upp eller en händelse eller situation iakttas. Detta är inte bara viktigt för en allmänreporter utan även för specialiserade journalister som dessutom måste ha djupare kunskaper inom sin specialitet.

När vi talar om betydelsefullhet menar vi att nyheten eller informationen fyller ett ”viktigt” behov för mottagaren. Ibland går det bra att bara redogöra för fakta då man vet att mottagaren själv kan dra de viktiga slutsatserna men ibland måste man informera mottagaren om varför en viss uppgift är med, alltså man måste berätta varför man tycker att en uppgift är viktig.

Några viktiga punkter att tänka på:

- En nyhet kan vara ”adekvat” från en viss synvinkel (behov, intresse) och bristfällig från en annan synvinkel.
- En nyhet kan vara ”adekvat” för en mottagare på grund av hans/hennes tillräckliga förkunskaper och bristfällig för en annan mottagare på grund av att han/hon saknar tillräckliga förkunskaper.
- Journalistens kunskapsmängd påverkar val av nyheter och en grundnyhets olika ingredienser. T.ex. om en journalist har kunskaper om statlig budget och en ny skattesänkning aviseras (grundnyhet), kopplar han nyheten med sina kunskaper om budget och kanske frågar sig hur denna skattesänkning finansieras. Därmed kan journalisten ge en fullständigare bild för dem som har behov av en fullständigare bild. Om han inte är insatt i skattefrågor, redogör han kanske enbart för skattesänkningen och berör inte finansieringen. Detta leder till att den som har behov av en fullständigare bild för sin bedömning av statens ekonomiska politik för att kunna ta ställning till det, inte får nödvändig information. För somliga mottagare som är medvetna om problemet är denna nyhet bristfällig men inte missvisande då de inte tar ställning utan söker själva kompletterande information. För de mottagare som själva inte är medvetna om problemet kan det vara missvisande därför att det finns en tendens hos människan att ignorera det som inte uttalas. Dessa tendenser att dra slutsatser utan att ta hänsyn till ”alla” viktiga ingredienser i en nyhet eller information gör att man drar felaktiga slutsatser. T.ex. om det är fråga om en skattesänkning som aviseras tar enbart dess positiva effekter såsom det framlagts av statens representanter som grund för sitt ställningstagande. En journalist som ignorerar detta fungerar då som en megafon för makthavarna.
Det är denna tendens som utnyttjas flitigt i propaganda, reklam och desinformation.

- Ett typexempel: Om vi i vår rapportering av en debatt berättar om vad personen A säger i debatten men inte i motsvarande grad vad personen B (motståndaren) säger, skapar vi en bristfällig information för de som förstår att debattens två sidor är i obalans och därför undersöker vidare, om de är intresserade. Men den kan vara missvisande för ”vanliga” människor som tar den partiella informationen för en heltäckande information. ( partialitetsfällan)


Ju större journalistens kunskaper desto större förmågan att ge ”fullständigare” bilder och desto större är möjligheten att undvika partialitet som kan leda till vad vi kallar ”bristfällig” eller ”missvisande” information beroende på mottagarens behov/intressen och kunskapsnivå.
Det bör framhållas att en journalist sällan kan lyckas uppfylla de nämnda kraven ensam. Därför måste samarbete och diskussioner mellan journalister om dessa frågor i samband med konkreta nyhetshändelser och situationer betraktas som en grundläggande förutsättning för att uppnå publik-service-målsättningarna.



TYPER AV HÄNDELSER OCH SITUATIONER.

All journalistisk redogörelse handlar antingen om en händelse eller om en situation.
En situation (ett tillstånd) kan ligga till grund för rapportering. T.ex. man förmedlar en grundinformation att 20 % av invandrarungdomar är si eller så. Naturligtvis kan situationens följder och orsaker redovisas och då leds vi kanske till en rapportering av tidigare händelser och händelser som förmodas komma. Och då blir hela redovisningen en blandredovisning.

Vi kan dela in händelser i några få typer:
1-Konfrontationer (slagsmål, debatter, krigsoperationer och liknande)
2- Produktlansering (beslut om någon handling eller presentation av en produkt eller handling)
3-Händelse som är en handling men som inte är en konfrontation (t.ex. en konsert)
4-Händelse av annan typ som inte är en konfrontation (t.ex. en jordbävning)

Givetvis är dessa händelsetyper inte ömsesidigt uteslutande utan en grundhändelse av viss typ kan ha förgreningar av andra typer och bakgrunder i situationer eller följder som kan beskrivas som situationer. Man måste alltså alltid tänka sig en blandning av dessa typer och den partitialitet som kan uppstå i rapporteringen. Principen är att man så gott det går och i den utsträckning som behövs, utreder en händelse eller situation för rapportering till en tänkt mottagargrupp, och om man av olika anledningar inte kan göra det heltäckande, antyder möjliga förgreningar, så att mottagaren lättare upptäcker bristerna i rapporten som grund för sitt ställningstagande.

När det gäller samhällsjournalistik är vi normalt intresserade av följande:
– sysselsättning
– inkomst/förmögenhet- köpkraft. utveckling och fördelning
– makt/demokrati eller brist på demokrati
– kultur
– utbildning
– inre och yttre säkerhet
– miljö och natur
– kommunikation
– teknik och metodutveckling
– kunskapsutveckling, vetenskap, forskning
– hälsa och rekreation

Samhällsjournalistiska frågor berör huvudsakligen dessa områden och består av redogörelse för tillstånd och händelser, redovisning av orsaker, redogörelse för reaktioner, förändringssträvanden, förslag och konsekvenser av händelser och tillstånd.

Vissa frågor som journalisten måste söka svar på för att ge adekvat information när det gäller olika händelsetyper eller situationer är följande (Vi begränsar oss här till nyheter som handlar om konflikter eller om en viss åtgärd som vidtagits av en person eller en institution)

1-Konflikt (debatt, kritik mm)
Målet för rapporteringen av konflikt är att skapa underlag för mottagarens ställningstagande och eventuella för- eller motåtgärder.
– Motivering för rapporteringen, alltså varför rapporteringen av konflikten är viktig (Behöver nödvändigtvis inte anges i rapporten)
– De inblandade sidors versioner, uttalanden, krav, beskyllningar
– Journalistens egna iakttagelser (avvikande, bekräftande, dementerande)
– Andra icke inblandade källors rapporteringar
– Analys: Konfliktens bakgrunder och verkliga orsaker och motiv som kan vara annat än det som parterna anger.
– Analys: Konfliktens framtida utveckling.
– Analys: Konfliktens effekter.
– Förbehåll: att tala om rapportens brister i något avseende. Om man t.ex. inte har tillräckligt underlag om någon aspekt så måste man ange vad som saknas och eventuellt hänvisa till kompletteringsmöjligheter för mottagaren, inklusive journalistens egen fortsatta kompletterande rapportering.

2-Beslut/åtgärd
Målet för rapporteringen av beslut och åtgärd är att skapa underlag för mottagarens ställningstagande och eventuella för- eller motåtgärder
– Motivering för rapportering, alltså varför rapporteringen om beslutet/ åtgärden är viktig.(Behöver nödvändigtvis inte anges i rapporten)
– Redogörelse för mål- och medelmotivering som beslutsfattaren/aktören anger.
– Analys: Kan beslutet/åtgärden leda till målet?
– Redovisning av ev. bieffekter som inte uttalas av beslutfattaren/aktören
– Redovisning av ev. dold agenda
– Beslutet/åtgärden kan orsaka reaktioner som måste beaktas i rapporteringen
-----------------------------
Reflektioner över journalistik (1)


Bookmark and Share