Astronomen, Kalifen och mongolhövdingen

Habib Farajzadeh


persiran.se | Sun, 25.05.2014, 10:08

historia som en saga

En sen eftermiddag när solen drog sig bakom horisonten blek och trög, när man fortfarande kunde skönja stigen och plocka växter med små och leriga blad från Alborz-bergens slutningar, närmade sig Khadje Nasiraldin Tosi (astronom, filosof och matematiker (1199 – 1272) en vattenkvarn. På en slät markbit bredde han ut sin duk och gjorde sig klar för middagsbön och kvällsmål, som ideligen bestod av tunnbröd och fårost, inslaget i ett knyte.

Just innan mörkret hunnit breda ut sig, kom mjölnaren. Han hälsade och frågade om Khadje kunde hedra honom och flytta in i kvarnen och övernatta där. Khadje tackade för vänligheten och förklarade att på grund av en gammal vana kunde han lika gärna vara kvar ute och ha jorden som madrass och himlen som täcke.

Mjölnaren sade:
– Det ska bli regn i natt och Ni kommer utan tvekan att söka skydd i kvarnen, men på nätterna ställer jag några fyllda mjölsäckar bakom dörren för att hindra intrång. Själv sover jag djupt och hör inte om någon knackar på dörren.
Khadje som var en erfaren vetenskapsman och aldrig lät något passera obemärkt, tog fram sitt astrolabium för att se väderprognosen. Efter en stund svarade han att allting var i sin ordning och att det inte fanns någon anledning till mjölnarens farhågor. Han tackade mjölnaren för vänligheten.



Natten kom och det blev mörkt och tyst. Alla djur som brukar sova om nätterna lade sig ner där de brukade sova (Synd om dem som hade oturen med sig och andra djur hade hunnit före.)
Det gjorde Khadje också. Han lade sig.

Mitt i natten satte himlen i gång sitt fyrverkeri. Det brakade och dundrade. Det öste ner som aldrig för. Hur Khadje klarade resten av natten? Ja, säg det. Men tidigt på morgonen när mjölnaren öppnade sin kvarn stod Khadje där utanför. Han värmde sig och torkade sig först och sedan frågade han hur i all värden mjölnaren så säkert kunde förutse att det skulle bli regn.

Mjölnaren sade att de nätter som hans hund inte ville ligga kvar ute utan viftande på svansen och sökte sig in i kvarnen, brukade det blir regn.

Khadje rev sönder den bok om astronomi som han skrivit färdigt till hälften och började om studierna.

På den tiden var Bagdad en ekonomiskt och kulturellt mäktig stad och Khadje sökte sig dit för att överlämna sin bok till kalifen och eventuellt få ekonomiskt stöd. Kalifen tog emot honom och frågade varifrån han kom.
Khadje svarade att han kom från Persien.
– Var har du då dina horn? Frågade kalifen.
Khadje lovade att återvända till Iran och sedan komma tillbaka till Bagdad med sina horn.

Omkring 1256 invaderades Iran av en här ledd av Hulako Khan, sonson till Djingis Khan. Khajde blev Hulakos minister och rådgivare.

Två år senare invaderade Hulako Khan Bagdad och kallade till sig kalifen. Vid samma möte var också Khadje närvarande. Han hälsade kalifen och presenterade sig och sade på arabiska:
– Som jag lovade har jag kommit tillbaka och här är mina horn. Han pekade på Hulako.
Hulako sade till kalifen:
”Vad är du för en? Besitter du verkligen något förnuft och omdöme? Du har ingen armé som kan försvara dig, och i motsats till en del andra ledare, på intet sätt har du försökt idka handel med oss. De kloka samlar guld och silver för att stå till sina vänners tjänst och avvärja sina fienders angrepp. Men du har gjort varken det ena eller det andra".

Det finns tre olika berättelser om hur kalifen sedan gick sin skapare till mötes.
Enligt den första berättelsen blev han strypt och kastades i floden Diyala.

Enligt den andra berättelsen lämnades han ensam med sina väldiga guldskatter som abbasiddynastin roffat åt sig från de nyblivna muslimerna under fem hundra år. Han svalt ihjäl omgiven av sina guld- och silverhögar

Den tredje berättelsen lyder så här: mongolerna trodde på himlakropparnas makt och var vidskepliga. Kalifen hade satt skräck i Hulako genom att skicka ett brev till honom där han berättade att alla som dittills försökt invadera Bagdad drabbats av ond bråd död.

Inte ens Hulakos farfar, Djingis Khan, hade vågat invadera Bagdad. Samtidigt spekulerades det i att kalifen besatt en ond kraft som gjorde att om man dödade honom och spillde hans blod på marken skulle det orsaka jordbävningar.

Hulako Khan vände sig till sin rådgivare, Khadje. Han övertygade Hulako om att sådan kraft inte fanns. Khadje föreslog ändå att man skulle rulla in Kalifen i en tjock matta och knåda honom från tårna och uppåt. Om man märkte några växlingar i luften skulle man släppa honom. Hulako accepterade och man knådade Kalifen så mycket att hans själ tog farväl och lämnade hans kropp. På detta sätt tog abbasidernas dynasti slut efter 500 år vid makten.(749 - 1258)

Bagdad var en helig stad, därför att kalifen vistades där. Den hade en avsevärt historisk och kulturell betydelse. De flesta persiska skalder och vetenskapsmän hade periodvis studerat i denna stad.
Men de som eftersträvade ”islam utan araber och islam utan Bagdad” var glada över stadens fall och kalifens död.

Senare bad Khadje Hulako om lov att bygga ett observatorium. Hulako frågade: " Går det att hindra det som kommer att inträffa och är bestämt att ske genom att bygga ett observatorium och ha vetskap om stjärnornas rörelser?”

Khajde föreslog då att man skulle göra ett experiment. Han föreslog att en person skulle stå på en höjd och därifrån kasta ner en stor kopparbricka. Han underströk att detta absolut skulle hållas hemligt. Hulako accepterade och en man fick uppdraget. Den stora brickan föll ned på marken med ett fasansväckande ljud. Detta åstadkom en fruktansvärd skräck och några personer svimmade. Men Hulako som kände till experimentet överraskades inte.

Då sade Khajde till Hulako: "Ni kanske anser att astronomisk vetenskap inte är till någon nytta. Men det är ett faktum att om man observerar stjärnornas läge och förflyttningar blir man inte överrumplad och skräckslagen som de omedvetna och okunniga när en katastrof inträffar”.



På Hulako khans order byggde Khajde ett observatorium i Maraghe i Iran där han samlade många vetenskapsmän, t.ex. från Damaskus Tiflis, Ghazvin och Mosel.

En av dem som hjälpte Khadje med arbetet på observatoriet hette Molana Ghotbealdin. Men han nämns inte bland de medhjälpare som Khadje nämnde, för tacksamhets skull, i slutet av sin bok. Han hade arbetat tio år på sjukhus och sedan hade han vandrat mellan olika länder och städer för att studera hos ryktbara vetenskapsmän. Sist hade han kommit till Khadje för att delta i praktiskt arbete och studera. Vid ett tillfälle fick han följa med Khadje för att träffa Hulako Khan.

Stamherren var denna dag på dåligt humör. Han sade till Khadje:
”OM observatoriebygget varit färdigt skulle jag döda dig".

Molana gick ett steg framåt och sade till Hulako: ”Jag kan göra det färdigt.”

När de lämnat slottet sade Khadje till Molana: ” Var det rätt att säga så inför denna oberäkneliga mongol? Tänk om han hade tagit ditt skämt på allvar.”
Molana svarade: ”Jag skämtade inte. Ta detta inte personligt, men Hulako tror att vetenskap är lika med dina kunskaper. Jag ville bara avfärda denna hans inbillning.”

Enligt somliga historiker fanns i Maraghes bibliotek fyrahundratusen böcker. Khadje själv skrev en bok som handlade om hans erfarenheter från observatoriet. Denna lärobok i astronomi hette " Zidj il khani". I förordet skrev han: "jag hoppas att denna bok som jag överlämnar till världens konungason Aba khan tillfredsställer honom och att meteorologerna under hans regeringstid skaffar fram almanackor och observerar stjärnornas rörelser med hjälp av denna Zidj. Må Aba Khans namn leva i årtusenden."




Bookmark and Share