Tre dikter av Ahmad Shamlou

Övers. Taher Sadigh


persiran.se | Sun, 15.06.2014, 16:00
Ahmad Shamlou (1925-2000) betraktas idag som en av Irans främsta diktare och en av de mest prominenta kulturpersonligheter som omdanat och förnyat den persiska poesin. Han tillhörde den generation av iranska poeter som tagit intryck av Nima Yoshij (död 1959)- den moderna persiska poesins fader- och revolutionerade den persiska lyrikens uttrycksmönster. Den traditionella poesins fasta rytm och rim övergavs alltmer av dessa Yushijdiktningens utvecklare och ny metrik och nytt rimmönster skapades. Naturligtvis gick allt detta inte friktionsfritt och en långvarig strid rasade som slutade med modernisternas seger.
Shamlou var en av förgrundsfigurerna i denna strid mot traditionalisterna, och en av den moderna persiska poesins teoretiker som också tillämpade de nya principerna i sin egen omfattande diktning.
Men förnyelsen gällde inte bara poesins form utan också ,och kanske främst, dess innehåll. Shamlous diktning är laddad med stoff som tillhör vår tids verklighet och inte bara verkligheten i Iran.

Shamlous enorma popularitet bygger inte enbart på hans halvsekellånga kamp för förnyelsen av poesins form och innehåll. Miljoner iranier älskar Shamlou för hans humanism, hans kamp mot ofrihet och censur och hans försvar av de mänskliga rättigheterna. Han ställde alltid och obevekligt upp för de förtryckta och mot makthavarna (” jag är massornas medbrottsling/ i deras sammansvärjning / för att slita sina bojor.../ och när de spottar häxmästaren / rakt upp i ansiktet.
Humanism och kampen för frihet genomsyrar inte bara Shamlous poesi utan alla hans aktiviteter inom kulturen. Shamlou skrev förutom lyrik (16 diktsamlingar), bl.a. åtskilliga noveller, essäer, barnböcker etc. Han var chefredaktör för flera kulturtidskrifter och översatte både noveller, romaner och dikter till persiska, och ,inte minst sammanställde och publicerade delvis det monumentala uppslagsverket ”Gatans Bok” över persisk folklore. Han var också en av Iranska författarförbundets grundare, en organisation som utgjort ryggraden i kampen för det fria ordet och mot den maktfullkomliga censuren i Iran under de senaste årtiondena.

-----------------------------------------------------------------

natten har sjungit
länge
med blodig strupe

havet ligger
fruset

och i skogsmörkret
skriar en gren
efter ljuset

--------------------------------------------------------------

BUREN
vid syngränsen
i alla riktningar
står murarna höga
varje mur är lika hög
som uppgivelsen

finns det någon lycka bakom alla dessa murar?
finns det lyckliga människor
finns det avund och svartsjuka?

är det därför
perspektivet är gallermönstrat
och synen möter murarna
på uppgivelsens ytterlinje?

är det därför
himlen är
som ett fängelse
av kristall?

------------------------------------------------------------

I DENNA ÅTERVÄNDSGRÄND

de luktar på dig i munnen
för att ta reda på
om du har sagt ”jag älskar dig ”
de luktar på dig i hjärtat
älskade, det är egendomliga dagar


och de piskar kärleken vid vägbommen
kärleken bör man hålla undangömd i
garderoben

i denna köldens krokiga återvändsgränd
håller de lågorna vid liv
genom att bränna upp sånger och dikter
utsätt dig inte för risken att tänka
älskade, det är egendomliga dagar

Den som bankar på ytterdörren
nattetid
är ute efter att utsläcka allt ljus
ljuset bör man hålla undangömt i
garderoben
se nu är det slaktare
som härskar över passagerna
med stupstock och blodig yxa
älskade, det är egendomliga dagar

och de opererar bort leendet på läpparna
och sången i munnen
glädjen bör man hålla undangömd i
garderoben

kanariefågelspett
på liljekonvalj- och syrenbrasa
älskade, det är egendomliga dagar

och den berusade, segersälle djävulen
håller vår gravöl
Gud bör man hålla undangömd i
garderoben



Bookmark and Share